eller lycklig, mätt och avpratad

Vilken fantastisk middag vi fick till igår. Gabrielle, Maria och Frida kom förbi och hade med sig en kasse full med mat. Efter en liten stunds husesyn, kombinerat med gamla minnen, tog matlageriet fart i Kollektivets kök. Jag fick mest fungera som arbetsledare och fördela sysslorna mellan mina gamla vänner. Kände mig som en köksmästare i dess rätta bemärkelse när jag spatserade omkring i mitt förkläde och basunerade ut förmaningar, slängde skedar och smakade på såsen. Äntligen var det min tur att vara jury. Det hela slutade dock inte lika fördelaktigt som det började. När allt väl skulle avslutas var det trots allt jag som fick lägga sista handen. Flickorna dukade dock fint.

Utöver detta innehöll dagen inte mycket mer än vardagligheter. Träning på morgonkvisten följdes upp av föreläsning efter lunch.

Första onsdagen på länge utan Sveriges Mästerkock kan vi också titulera denna dag. Trist om du fråga mig, men om det är någon som jag gärna bereder plats åt på 4:an så är det Zlatan Ibrahimovic. Det finns få män i världen som jag ser upp till så mycket som honom. Han är inte bara världens kanske bästa fotbollsspelare, han är dessutom extremt snabbtänkt och rapp i käften. Inte akademikersmart, utan intelligent på det där andra sättet som vissa begåvade människor är. Såg en bit av en intervju han gjorde med Olof Lundh. När de pratade om Zlatans jaktintresse frågade Lundh, ”Vad är det största du har fällt?”. Distinkt, snabbt och utan eftertanke replikerade Zlatan, ”en journalist”.

Över och ut!