eller början eller slutet på en era

Det är nu allt avgörs, det är i kväll det händer. Klockan 20:00 är det dags för det fjärde avsnittet i Sveriges Mästerkock, tillika det sista från slutkvalet i Gävle.

På morgonen är stämningen spänd och inte alls lika glad och uppsluppen som tidigare kvällar. Avsaknaden av de första som åkte ut är påtaglig. Allvaret och avgörandet är allt närmare nu. Nervositeten kryper sig tätt in på skinnet.

Utmaningen vi ställs inför är svår. Den är ganska fri i sitt upplägg men begränsas något enormt av de materiella resurser vi har, eller rättare sagt, inte har. En liten bänk, ingen ugn och endast en ynka liten kokplatta, med dålig fjutt i dessutom. Kokplattan var av märket Fasett, ett ord som kom att bli en svordom i Mästerkockskretsar framöver…

Själva tävlingen kändes bra för min del. Jag tyckte att jag lyckades åstadkomma maximala möjliga utdelning under de förutsättningar som rådde. Efter en titt omkring mig, på mina kockkollegor, sjönk dock hoppet snabbt. Jag var mäkta imponerad över vilken hög nivå maträtterna som stod utplacerade runt om på arbetsstationerna såg ut att hålla. Frågan är om det räcker?

Dags för avsmakning. Juryn är förtegen och sparsam med både komplimanger och sågningar. Pokerface Allan som Angela hade sagt. Det är mycket jämt, det här kan gå hur som helst.

Efter avsmakningen vallas vi in i väntrummet. Här skall vi sitta, stå, ligga, luta, vänta och våndas under de kommande timmarna. Vem skall gå vidare? Vem åker ut? Är detta finalen på en fantastisk resa eller bara inledningen på en ny?

Är detta slutet eller början på en era?